Jag känner mig eländig. All min postivism som jag försökt plocka fram på slutet har fått ge vika för det faktum att jag sitter på mitt andra tåg för dagen, direkt anslutna från bussen som tog mig mina första 28 mil. Det faktum att jag är absolut dunderförkyld. Igen! Med allt det innebär. Snuva hosta näsblod... you name it. Jag ser ut som ett lik när jag ser mig i spegeln. Och det känns som att mitt ansikte brinner upp, fast jag har gåshud över hela benen.
Hur gick det här till? När jag åkte på min norrländska fantastiska minisemester (lovar att skriva om den lite senare) så var jag äntligen frisk. Efter hur många veckor som helst. Och nu? Fan ta mig för att jag vågade tro att det skulle vara över för den här vintern. Nån skrattar gott åt mig nu.
Imorgon ska jag kliva upp halv 6. Jag anländer ikväll till Göteborg C 23,17.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Trummisen i ett band jag är med i blev kallat "Liket" av traktens raggare uppe i Piteå. Ett öknamn som följt honom då han han hela tiden nämner hur mycket han ogillar detta smeknamn.
Känns som vi har bättre kontakt på webben än i verkligheten hörredu.
Jag kanske skickar ett sms till dig på jobbet imorn
Skicka en kommentar