..

Imorse var jag på helt strålande humör! Redan när jag satte mig på vagnen en stund innan 06 så kändes det hur bra dagen skulle bli. Och väl framme efter en morgonkopp med kaffe så började vi jobba och kämpa för att få upp varor och skrattade gott åt radiopratarna på rivstart. Det var en bra morgon.
Chefen började berätta för mig om tusen olika saker som jag måste hålla koll på och hur vi ska bygga vad-det-nu-var och bla bla bla, som jag redan vet. Så jag nickade och sa ja, ja och ja. Först då slog det mig att brorsan fortfarande ligger kvar på sal4. Jag hade klarat mig flera timmar utan att tänka på det.
Sen gick jag ut i ett skyltfönster och grät.

Jag är inte rädd, men jag lider för hans skull, och min egen. Så mycket han har fått gå igenom, och jag har inte varit där.

Imorgon åker jag. På onsdag är jag hemma.