Högläsning.

Jag brukar läsa högt för mig själv ibland. (är jag knäpp?)
Framförallt när jag läser engelsk litteratur, lite för att inte tappa all min forna glans inom engelskan, och även för att det låter vackert. Man tar in vad man läser på ett helt annat sätt. Hursomhelst, jag läste precis ett svenskt stycke högt för mig själv, och hör hur jag ganska snabbt plockar fram min ursprungliga norrländska dialekt. Vanligtvis när jag pratar nu så är det en ganska "rikssvensk" dialekt, med inslag av norrländska ord (framförallt när jag är upprörd) och ett och annat göteborskt uttryck (tyken, la, gött)
Men när jag läser, då låter jag mer norrländsk än på länge. Jag tycker om det!