Bautastenen har lyfts från mina axlar. Igår var en av de värsta dagarna jag varit med om, men efter ungefär hundra timmar och en avsevärd minskning av naglar, så kom bror inrullandes på en bår och var vaken och såg bra och mådde under omständigheterna fint!
Jag har aldrig varit mer tacksam. nånsin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh. ÅH! Amen.
Gud så skönt, jag förstår att det var jobbiga timmar av väntan. Det var verkligen skönt att höra att det gick bra! Kram Sofia
Skicka en kommentar