"I dina kläder - Jane green"

Mitt getingstick har gett med sig nu iaf. Jag är fortfarande förbannad att just jag fick lov att bli stucken, och i munnen av alla ställen, men samtidigt... jag kunde ha varit allergisk och legat och kvävts i min lägenhet. Det hade varit mycke värre.

Jag har precis läst ut en ny tjejbok, en sån där typisk, som jag bara inte kan hålla mig ifrån. Och samma sak händer som vanligt. I slutet har huvudpersonerna lärt sig en massa om sig själva och sina liv och nu väntar grönare gräs i framtiden. Dom har rensat i sina liv och behållt godbitarna och gjort sig av med gammalt. Och jag funderar.
Om det nu är så att (som i det här fallet) att man kan uppnå fullständig tillfredställelse genom att rensa ut sånt som gör en missnöjd och fokusera på det som är bra, bara va ärlig mot dom som står en närmast och vara glad för det man har i livet, hur kommer det sig då att det ibland är så förbannat svårt att bara va nöjd?
Jag startade min resa mot grönare gräs genom att rensa ur två papperskassar med kläder från min lilla garderob och nu är det tommare än på länge. Och jag inser att jag inte kommer sakna ett enda av plaggen som ligger däri. Varför har jag nånsin handlat t.ex. en röd/vit-möstrad klänning i sånt där tyg som bara liksom... hänger. Som inte ger nån form. När har jag nånsin känt mig bekväm i den?

Dags att försöka sova och hoppas på Gävle. Jag som inte skulle hoppas för mycket..... men ibland kanske man behöver något att hoppas på.

Ta hand om er.