Lycka är en hockeyfrisyr

Jag tror att det var jackan jag såg först. denna grälla gröna färg var en sån kontrast mot de övriga halvlånga kapporna i gråskala på hållplatsen. Så höjde jag blicken en aning, och där stod han. Eller, den, bör jag nog säga. Det blekta håret mot den mörka hårbotten, den halvlånga manen i nacken mot den korta spretiga look som försegick på hjässan. Sättet han, lite spattigt, såg sig av och an och kastade med huvudet så att håret flög i vinden. Jag kunde inte för allt i min makt slita ögonen från honom. Han var fantastisk.

Och inte nog med att han förgyllde min upplevelse på hållplats lilla bommen, i väntan på spårvagn 5 mot biskopsgården, så klev han på samma spårvagn, ställde sig ett tiotal meter framför mig, och kastade med håret.

Det var en fin dag.

Bilden gör honom inte rättvisa, det är svårt att tjuvta kort med sin telefon utan att se ut som ett riktigt mongo. Jag vill heller inte hänga ut honom, han gjorde mig bara lycklig!!